Mina små hårbollar <3
Intensivkurs
Jag somnade strax efter 23.00 igår, och vaknade 02.55 och har vart vaken sedan dess.
Men jag har också avklarat två körlektioner idag.
Jag fick träna på start i uppförsbacke, köra i innerstaden, slalomkörning & tvärbromsning.
Vilken rolig dag det har varit idag. Men jag är trött som jag vet inte vad.
17.05
Over and out
Note to self
Boka en tid åt Mamma hos Ögonläkare!
Natten går sömnlös än en gång.
Jag har sett klart hela säsong 6 av serien Grey's Anatomy och det var riktigt känslomässigt i sista avsnittet. Jag till och med föll några krokodiltårar. Jag tog sedan ett djupt andetag så att min man inte skulle höra mina snyft. Han är ju en sån superkille, att han vaknar direkt om jag är ledsen, och då menar jag ju såklart också helt utan att jag rört honom! Fantastisk.. Det är vad han är. Viseversa är jag väl inte den mest uppskattade fru'n just nu. Jag går till sängs samtidigt som min man. Men jag sover inte.. Där av rör jag på mig. För att inte tala om alla de gånger jag hoppar ur sängen (vi har en hög säng nu mer) för att spola förbi reklam o sånt som kommer efter varje avsnitt på seren, sen kanske jag ska lägga in fler avsnitt, och då måste jag än en gång hoppa ur sängen. Himla massa rörelse för någon som försöker sova ordentligt för att sen komma upp på morgonen, och ge sig av till jobbet och hämta hem biffen.
Till poängen nu då. För det fanns faktiskt en poäng. Jag snyftade så tyst jag kunde. Men sedan kunde jag inte låta bli känslan av närhet. Så jag la mig ovanpå Henrik. Tillslut fick han det nog rätt tungt att andas av en stor fru som ligger på honom. Jag skulle behöva gå ner en sisådär 15kilo. Det är egentligen mitt mål. Men jag skulle behöva ett nytt mål. Att sätta igång nån jäkla gång! Åhhh. Brrr. Nu börjar det bli kallt att sitta i nattlinne i vårt kalla kök. Undrar om jag är välkommern till sängen igen, eller om han sover bättre om jag bara sitter här i.... 3 timmar till. Det är inte så mycket faktiskt. Hade han vart en frukostälskare, som jag själv. Så kunde jag ha gjort en stoor god frukost till honom. Men han vill mest bara ha en kopp kaffe att svepa i sig. Sen sticker han iväg! Jag är så himla imponerad över hur duktig han har blivit med att faktiskt komma iväg i tid på morgonen! Innan så znoozade han helst, rullade ur sängen och kastade på sig kläderna och sen iväg. Det kanske inte lät som nån jätte stor förändring, men det känns som att han har förändrats. Till det positiva då förståss!
Allt skrivande och tänkande om att göra en god frukost till min man, sådär 04.36 på morgonen/natten lät rätt gott. Om man inte skulle ta o göra en toast kanske?
Jag gör nog det nu.
Tack för mig!
Sova? Inte jag, jag är kär.
Jag tänkte nog börja med ett test inlägg, när jag sitter här kl.04:38 och inte kan sova.
Nyss tror jag tillochmed att jag hallucinerade, vilket oroar mig lite smått.
Jag funderar på at väcka mannen min, så att han kan berätta för mig att det är helt ofarligt och att jag borde försöka somna om, även om jag är orolig. För i vilket fall som helst, så är det win-win? För mig.. Han får ju lite mindre djupsömn pga mig. Men om det skulle hända mig nånting, så kommer han ju att veta min första symptom!
Jag vill leva! Jag vill inte att det ska vara nånting fel alls.
Note to self: Byt vårdcentral på make, och beställ borttagning av leverfläckar!
Mm, jo. Jag tror det här får bli bra! Ett första inlägg från en rädd tjej.
